TACK ALLA för ett fantastisk event/händelse/upplevelse 2025 under dagarna 3 där vi bara ville presentera kroppsvallande raser i allmänhet och Isländsk Fårhund i synnerhet. Se mer om vad som hände på Adelsö och Birka på SIFK:s och Kennel Sangilak:s facebook dessa dagar.
Vad häder på Adelsö den 15 aug – Vad händer på Birka den 16-17 augTidtabell till Adelsö 15 augusti och Birka den 16 & 17 augusti – Timetable for Ferry to Adelsö and Birka
Links to Pre-book tickets to Birka – Besök tidtabeller till — Hunden – Vikingens bästa vän
Hunden Vikingens Bäst vän.
15 aug Lindesborgs gård , Adelsö
Som ett litet förspel till helgens aktiviteter på Birka den 16-17 aug välkomnar vi till en spännande dag på Lindesborgs gård, Adelsö, där vi hyllar den Isländska Fårhunden – vikingarnas trogna följeslagare.
I år kommer Kennel Sangilak, i samarbete med Birka Vikingastaden och SIFK, anordna en minnesvärd aktivitet för att fira denna speciella ras.
Börja dagen med att besöka gårdsmarknaden på Lindesborgs gård den 15:e augusti mellan kl. 11-17. Här kommer du att träffa representanter för den Isländska Fårhunden.
Njut av korv från Adelsö Evenemang mellan kl. 11-13.
Lär dig mer om vikingarna med Faravid Svalfors Af Ugglas.
Stötta Adelsö katthjälp och lär dig om deras arbete med hemlösa katter.
Fånga ögonblicket med enklare fotografering av hundar och barn med möjlighet att köpa bilder av Martina Persson.
Upplev fårvallning med olika kroppsvallande raser
Isländsk Fårhund,
Vitherdehund,
Korthårig Collie,
Lappskvallhund,
Sheltie,
Bearded Collie,
Långhårig Collie
och ev fler.
Låt barnen njuta av ponnyridning med Evelina Brus.
Besök SIFK-montern för information och hälsa på Isländska Fårhunden.
Ge dina husdjur en uppdatering med drop-in vaccinering för hundar och eventuellt katter med Mälaröarnas veterinärpraktik
Shoppa bland olika hantverk och vackra blommor på marknaden från flera olika aktörer.
Se det fina urvalet av fårskinn från gården som finns till försäljning.
Träffa Gunn-Mari som visar hur man spinner och väver i ull.
Lär dig konsten att ympa träd samt andra tips med June Hedfors, Memutiba ITräd AB
Möt vikingar och upplev en bit av historien.
Barnen är välkomna till en barnhörna med olika aktiviteter för lek och skoj med Annika Örtendahl
Låt de yngre besökarna ha roligt vid fiskdammen.
med mera
Ta en paus med fika och njut av stämningen.
Reportage kommer det troligen att bli i en av Sveriges största hundtidningar
Med reservation för ändringar
Kom och fira den Isländska Fårhunden Vikingarnas hund och bästa vän samt njut av en dag fylld med spännande aktiviteter och gemenskap på Lindesborgs gård, Adelsö!
Hunden Vikingens Bäst vän.
16-17 aug Birka vikingastaden, Björkö
Välkommen till en spännande och rolig aktivitet för hela familjen! Hundälskare och vikingaentusiaster, håll i hatten för nu är det dags att fira den isländska fårhunden – vikingarnas trogna följeslagare!
Ta dig till Birka, vikingastaden på Björkö, den 16-17 augusti och träffa den legendariska isländska fårhunden – vikingahunden.
Ge den vänliga vikingahunden en kärleksfull klapp under både lördagen och söndagen.
Lär dig mer om hur den isländska fårhunden blev en viktig del av vikingatiden genom Bosse och June.
Delta i en rolig tipsrunda med frågor som inspirerar och lär dig mer om isländska fårhunden, Birka och vikingatiden.
Utforska Birkas fascinerande museum och följ med på en guidad tur genom stadens historia.
Njut av god mat och fika på restaurang Särimner för att ladda upp inför fler spännande aktiviteter.
Om du är modig nog, ta med badkläder och utforska möjligheten att bada i Mälarens vackra vattnen.
Möjligheten att träffa Birka’s vikingar och fördjupa dig i historiens vingslag.
Reporter kommer att närvara för reportage i tidning.
Missas inte denna unika chans att uppleva vikingarnas värld på Björkö och hylla den underbara isländska fårhunden. Vi ses där!
The first Norwegian settler in Iceland is traditionally considered to be Ingólfur Arnarson. Upon sighting the south coast of lceland, he threw his high seat pillars overboard and vowed to build his house where they washed ashore. Ingólfur landed on or near the Ingólfshöföi peninsula on the south coast, where he spent his first winter in Iceland. The following winter, Ingólfur stayed at Hjörleifshöfði, and the third winter at the foot of Mount Ingólfstjall, but when his slaves eventually found his high seat pillars, which had washed ashore at Reykjavik, he built his house there.
More villages, more farms, more cattle and horses, and especially more sheep are emerging. And of course, more Iceland Dogs, as there is a growing need for their assistance in guarding those farms and herding the flocks.
To keep the sheep, Icelanders had to develop strategies specifically tailored to Icelandic conditions such as cold weather and scarcity of food sources.
So here we are now.
Their Viking dogs have now become Iceland Dogs.
Searching for sheep in vast landscapes is not an easy task. Especially because sheep didn’t tend to gather neatly in one place, as you often see. In Iceland, there are no predators, and although a sheep is not known for high intelligence, they were also aware of this fact. Therefore, the necessity to stay together and move a tight herd was not present, and you would find small groups scattered across the expansive landscape instead of one large flock.
All text above is from From the book “The Icelandic Sheepdog” by Tom Verbeeck ISBN 9798877990661
Sensationell grav tidigaste tecknen på segelfartyg i Östersjön
Arkeologer har hittat två båtgravar på den estniska ön Ösel. Teorierna är att det större fartyget, omkring 17 meter långt, också var utrustat med ett segel som om det stämmer skulle det skeppet, i Salme, tidigarelägga kunskapen om segelfartygens inträde i Östersjön med 100 år berättar arkeologen Marge Konsa.
SR Gotland publicerat torsdag 17 januari 2013
Det krävs en ofattbar mängd ull för att producera ett segel.
Baserat på textilfynd av segel så uppskattar Norge-baserade textilforskaren Amy Lightfoot att ett 100 kvadratmeter stort segel (stor nog för ett 30-meters långskepp) använde två ton råull, den årliga produktionen från cirka 700 får.
Forskare vid Vikingaskepps-muset i Roskilde Danmark, har beräknat att fram till mitten av 1100-talet krävde vikingarnas flotta, det vill säga fiskebåtar, kusthandelsfartyg, lastfartyg och långskepp ungefär en miljon kvadratmeter segel.
Detta motsvarar hela ullproduktionen under ett år från cirka två miljoner får.
Svenska fåravelsförbundet 2016-02
Långväga handel redan före vikingatiden
En annan lärdom är att Nordens stora handelsplatser på vikingatiden, Ribe i Danmark, Hedeby i nordligaste Tyskland, Birka i Sverige och Kaupang i Norge, blev en knutpunkt som inte krävde långväga handelsresor. Den fanns redan tidigare. Det var lukrativt, så handelsplatserna styrdes av lokala hövdigar innan kungamakten bildades.
I de tidiga städerna samlades och kontrollerades handeln, och människor rörde sig mellan städerna. Människorna på de här platserna kom från olika håll och tog med sig nya kunskaper och kompetens.
Men till skillnad från andra typer av handelsplatser verkar man också ha stannat kvar. Staden blev en ny typ av tillhörighet och med vikinga-tiden kommer därmed de första stadsborna säger Charlotte Hedenstierna-Jonson.
Forskningsprojektet Vikingafenomenet, Uppsala universitet
Tillverkning av segel förändrade vikingasamhället
Seglen vävdes i ull och tätades med tjära, vilket bland annat fynd i Birkas hamn visar.
Att tillverka ett segel till bara ett fartyg beräknas ha tagit en grupp hantverkare månader, och efterfrågan på ull bör ha ökat kraftigt. Vissa forskare anser att fåraveln måste ha ökat till följd av detta, men något definitivt belägg har ännu inte hittats.
Ett större projekt om vikinga-tida textil, lett av den svenska forskaren Eva Andersson Strand har nyligen påbörjats vid Köpenhamns universitet.
Förutom ullen ska forskarna titta på linne och annan textil.
Var fanns all ull
I Mälardalen, med centralplatser som Gamla Uppsala, Vendel och Valsgärde, har arkeologer funnit spår av textilproduktion i form av sländtrissor, vävtyngder och ullrester. Här fanns både makt och organisation, vilket möjliggjorde samordnad boskapsskötsel och hantverk. På Gotland, med sina rika gravfynd och en lång tradition av fårhållning, visar fyndbilden på avancerad textilhantering – både lokalt bruk och möjlig export.
Det finns en mycket intressant diskussion kring segel inom nordisk arkeologi.
Det finns illustrationer av segel på t.ex. gotländsk ull förefaller ha varit det vanligaste materialet för segeltillverkning. Vikingeskibsmuseet i Roskilde har rekonstruerat ett 90 kvadratmeter stort segel med hjälp av samtida teknik. Arbetet tog 8 045 timmar för en person, men under vikingatiden arbetade troligen flera personer samtidigt, vilket gör det rimligt att seglet kunde tillverkas under en vinter. Ett starkare och mer hållbart segel krävde ännu mer ull, men med tillräcklig arbetsinsats kunde ett sådant segel hålla i upp till 40 år.
Vikingar behövde nya jaktmarker
Redan i början av 600-talet var björnen på väg att utrotas i norra Sverige. Troligen höll vildrenen också på att jagas ut. Så delar av expansionen österut beror säkert på att man sökte nya jaktmarker och resursområden för att man varit för girig.
På samma sätt drevs expansionen västerut av bland annat för att hitta nya jaktmarker. När norrmännen koloniserat Island dödades nästan alla valrossar på bara en hundraårsperiod.
De fortsatte till Grönland, där valrossen också utsattes för hårt jakttryck. Då ställdes kosan mot Nordamerika, enligt Andreas Hennius.
Var fanns all ull
I Mälardalen, med centralplatser som Gamla Uppsala, Vendel och Valsgärde, har arkeologer funnit spår av textilproduktion i form av sländtrissor, vävtyngder och ullrester. Här fanns både makt och organisation, vilket möjliggjorde samordnad boskapsskötsel och hantverk. På Gotland, med sina rika gravfynd och en lång tradition av fårhållning, visar fyndbilden på avancerad textilhantering – både lokalt bruk och möjlig export. Även från Norge, särskilt Tröndelag och Vestlandet, har man konkreta belägg: det berömda Osebergskeppet hade ett ullsegel, vilket vittnar om att norska eliten använde inhemskt producerad segelduk.
I Danmark, särskilt på Jylland och Själland, visar lämningar i byar och vid centralplatser som Lejre på att textilhantverk var en integrerad del av hushållsekonomin – och troligen även föremål för specialisering. Under sen vikingatid växte Island fram som en ny aktör: nybyggarna etablerade fårhållning som en ryggrad i den isländska ekonomin, och ö-nationen blev senare en viktig leverantör av ullvaror till det norska riket.
Textilfynd
På Gotland, med sina rika gravfynd och en lång tradition av fårhållning, visar fyndbilden på avancerad textilhantering – både lokalt bruk och möjlig export.
Ett annat viktigt segelfynd har gjorts i Birkas hamnområde, under en marinarkeologisk undersökning i vattnet mellan Björkö och Adelsö. Fyndet bestod av en bit ylle indränkt i tjära, med tydliga hål och en liten bit bevarat tågvirke – något som starkt tyder på att det verkligen rör sig om ett segel. Tågvirke hittas nämligen aldrig i samband med klädesplagg, vilket ytterligare stärker tolkningen. Även om fyndet är fragmentariskt ger det värdefull kunskap om vävtekniker som användes för att tillverka segel, snarare än om seglens exakta utformning.
Textilforskningen har under senare år breddats betydligt. Från att tidigare ha fokuserat på vävtekniker och material, undersöker man nu även vilka konsekvenser textilproduktionen haft för ekonomi, samhällsorganisation och resursutnyttjande, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson vid Uppsala universitet.
Segel – ett villkor för transporter
Det är mycket ovanligt att hitta bevarade textilier i jorden – särskilt sådana som kan identifieras som segel. Vanligtvis rör det sig om tygfragment som möjligen kan tolkas som rester av segel. Ett av de mest sannolika segelfynden har gjorts i det berömda Osebergsskeppet: ett yllesegel med bevarat tågvirke (rep) som låg tvärs över seglet.
Ull förefaller ha varit det vanligaste materialet för segeltillverkning. Vikingeskibsmuseet i Roskilde har rekonstruerat ett 90 kvadratmeter stort segel med hjälp av samtida teknik. Arbetet tog 8 045 timmar för en person, men under vikingatiden arbetade troligen flera personer samtidigt, vilket gör det rimligt att seglet kunde tillverkas under en vinter. För ett sådant segel krävdes ull från minst 81 får. Ett starkare och mer hållbart segel krävde ännu mer ull, men med tillräcklig arbetsinsats kunde ett sådant segel hålla i upp till 40 år.
Ett annat viktigt segelfynd har gjorts i Birkas hamnområde, under en marinarkeologisk undersökning i vattnet mellan Björkö och Adelsö. Fyndet bestod av en bit ylle indränkt i tjära, med tydliga hål och en liten bit bevarat tågvirke – något som starkt tyder på att det verkligen rör sig om ett segel. Tågvirke hittas nämligen aldrig i samband med klädesplagg, vilket ytterligare stärker tolkningen. Även om fyndet är fragmentariskt ger det värdefull kunskap om vävtekniker som användes för att tillverka segel, snarare än om seglens exakta utformning.
Textilforskningen har under senare år breddats betydligt. Från att tidigare ha fokuserat på vävtekniker och material, undersöker man nu även vilka konsekvenser textilproduktionen haft för ekonomi, samhällsorganisation och resursutnyttjande, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson vid Uppsala universitet.
Segel på fartyg ökade även behovet av tjära, som inte bara användes för att skydda skroven utan också för att täta själva seglen. Tjäran framställdes i så kallade tjärdalar, där kådrikt tallvirke brändes under ett jordtäcke utan tillgång till syre. Detta påverkade i sin tur hur man nyttjade resurser i utmarkerna – områden som låg utanför den direkta gårdsproduktionen.